Det är rofyllt när blåljuset lägger sej över naturen i ett vinterlandskap. Blåljuset är speciellt. Förtätar. Det är som om mystiken tar sitt grepp. Det ordlösa. Vi behöver det ordlösa, när allt skall ha en förklaring. När ingenting bara får vara som det är.

Ibland oförklarligt. Det ger vila. Och vi kan viska: ”Jag behöver inte alla världens förklaringar.” Inte alla. Vi behöver inte förklaringarna, när vi känner blåljuset frid och grepp. Att bara vara i detta ljus innan kvällen helt tar sitt grepp.

Det är till blåljus församlingen vill samla alla, som söker frid och ro, som söker ett möte med det gudomliga, som inte är ute efter alla förklaringarna. Det är tillräckligt att Kristus är där i din vardag och det församlingsliv som finns för dej som ett blåljus. Där får du bara vara. Utan krav.

Det har du. Där Frälsaren en dag förvandlar dej. Till vad han behöver i sitt ljus.

Jan-Erik Karlström, kyrkoherde